YRKET - “Illusionerna i mitt liv” - del 2

Denna text utgår från mig och är skriven utifrån hur jag ser på världen. Den är inte för alla – den kan utmana.

Jag är fullt medveten om att vi ser annorlunda på det jag nu kommer skriva, och klandrar ingen för att inte dela min syn. Några av mina närmaste vänner är raka motsatsen till detta och jag gillar dem ju mycket trots det.
Har full respekt för de beslut du tar och det liv du väljer att leva, och önskar att vi alla gör våra val utifrån det vi känner är rätt för oss – och inte utifrån vad som går på autopilot.

För liksom med “Heart & Hands” vill jag lyfta att det inre och yttre hör ihop, och alla våra handlingar påverkar både oss själva och vår omvärld. Jag menar att vi påverkar oss själva och vår omgivning med vårt yrke/sysselsättning, likväl att vi som “konsumenter” är lika stor del i utvecklingen genom de val vi gör. Jag arbetar med turism och kommer därför belysa utmaningarna med mitt yrke, men också hur du som konsument (dvs turist/resenär) är en del av den utvecklingen genom de val du gör.

- - - - - -

I förra inlägget av serien ”Illusionerna i mitt liv” berättade jag om ”Resor”.
Eftersom mitt yrke är inom turism – så går det inlägget väldigt mycket hand i hand med detta, så har ni inte redan läst det kan det vara bra att börja där.

ALLAS VÅRA ARBETEN
Innan jag berättar om mina upplevelser i just mitt yrke, så vill jag lyfta några saker som jag tror gäller yrken och näringsliv överlag.

Om ni strävar efter att leva mer enkelt, naturligt och ärligt, känner ni då att den livsstilen funkar lika bra i ert privatliv som i ert yrkesliv, eller finns det en konflikt där? Jag upplever det som rätt utmanande – att det är en sak att ändra sin egen livsstil privat – en annan att ändra sitt arbete som ju är en plats där man får betalt för att vara något eller göra något.

Jag möter ofta människor som säger att deras arbete går emot det de står för, men att de gör det för att de behöver, för att få mat på bordet. Absolut är det så för en del, säger verkligen inte emot det. Jag vet att vi lever i en värld där människor gör saker de verkligen inte vill göra för att få livet att gå ihop, men de flesta av dem lever inte i Sverige.  Men jag anar att i många av de fall, där jag haft denna dialog så har det snarare varit en bekväm ursäkt än en fråga om överlevnad.

Det kan tyckas hårt. Men vad är alternativet? Vill vi att hjulen ska snurra på som de alltid ha gjort så får vi heller ingen förändring. Det är bara vi själva som kan förändra vår situation. Så vad är det du kan göra för att förändra ditt yrke, din arbetsplats eller din inställning till det du gör?

Jag hör också väldigt ofta människor i ledade positioner, rent av företagarna själva, säga att de skulle vilja arbeta annorlunda men deras kunder vill ha det si eller så. Den tycker jag är enormt intressant. Att driva ett företag vars produkter man inte kan stå bakom. När man som företagare egentligen har all makt i världen att förändra sin egen verksamhet vad gäller produktinnehåll, utbud och sättet man marknadsför och säljer dem på.

Jag som föreläser om hållbar utveckling för företag, och är oftast lika öppen och rak där som jag är här, kan ibland få höra något i stil med ”Men vi kan inte arbeta särskilt hållbart, ska vi lägga ner då?”. Jag brukar låta bli att svara på den frågan. Det får bli en tystnad istället, en möjlighet för åhörarna att finna sina egna svar på den frågan. Det ligger bortom mig att besvara något sådant, för vi har alla olika vägar att gå. Det jag kan göra – är att väcka tankar man annars inte tänkt eller vågat släppa fram. Och jag tycker att just den frågan är väldigt bra att ställa sig.

Sekten på jobbet
Har ni också reflekterat över sektliknande beteenden på arbetsplatser eller inom olika yrkeskårer? Hur man kan framhäva och förstärka sin egen betydelse internt så man bli mer blind för andras perspektiv och missar att se att andras perspektiv är minst lika viktiga - om inte mer - än ens egna.
Jag kan se detta i min egen bransch, som exempel i de fall man ska tala om för lokalsamhällen hur glada de ska vara för att turismen är stor på deras ort då det ger dem ett större service och nöjesutbud. Men alla delar inte samma uppfattning, så är det bara. Jag menar inte att säga att något ÄR på ett visst sätt, jag menar att LYSSNA och försök förstå andra.
Det finns många branscher som överskattar sin existens eller sitt sätt att arbeta på - hur ser du på din egen?

Hjärtat x jobbet
Så för att summera denna inledning. Jag tror att vi behöver lära oss skilja på vad som går på autopilot, vad som är invanda beteenden och lära oss lyssna till de subtila budskap från hjärtat som vägleder oss till att leva de liv som är de rätta för oss (och därmed också helheten). Att inte fastna i ett mönster av att vi “måste” följa en viss väg för annars… Annars vadå? Vad kan vara värre än att inte leva det liv vi inifrån känner är det rätta?

MIN EGEN BRANSCH – TURISM

I 25 år har jag arbetat med service inom reseindustrin och besöksnäringen – något jag slarvigt sammanfattar som turism. Jag har testat på resebyråverksamheten, hotellbranschen, restauranger och aktivitetsföretag. Har arbetat med sälj, marknadsföring, affärsutveckling, servering och guidningar bland mycket annat. I 13 år har jag varit egenföretagare inom aktivitets- och naturturism.

Att vara sig själv i en servicebransch
…där människor betalar för att få en viss service eller upplevelse genomförd av andra människor. Inte lätt. Inom turismen uppmanas vi vara glada och trevliga, det är liksom vårt jobb. Håll god min i restaurangen och släng ur dig svordomarna i köket var en klassisk uppmaning till serveringspersonalen.

Hur kan man vara sitt autentiska jag som ung förstagångsjobbare inom ett serviceyrke där kunden alltid har rätt-ish?
Jag har som tur var haft arbetsgivare som redan under mina första år i yrket stod upp för sina anställda, gav oss utrymme att göra misstag och inkluderade oss i företagsutvecklingen. Tycker det är med den typen av ledaskap - som faktiskt får individen att växa, inte bara företaget. Att se sitt företagande som en samhällsresurs som också främjar personlig utveckling.

Om att gå in i en yrkesroll

Om att se sig själv och sin personlighet utifrån det yrket man har, föreställningar som kan variera mellan olika yrken. Jag tänker på om hur man kanske träder in i en annan roll än den man normalt sett är, om man är ex polis eller advokat.
Som exempel bara… jag själv är ju bl.a. guide och guidar inom både historia och friluftsliv av olika slag. Tidigare hade jag en bild av hur en guide skulle vara och försökte efterlikna och leva upp till den bilden. Gick skit. Tyckte jag var kass. Jag var kass, haha… Därför att jag försökte vara något jag inte var.
Det är ju bara en tidsfråga hur länge man orkar hålla uppe en fasad, och jag gav helt enkelt upp. Inte på yrket i sig, men på fasaden. Bestämde mig för att vara mig själv. Det var en annan guide som visade det för mig, helt ovetandes av att han gjorde det.

Jag hade väl guidat själv då i runt två år och såg framför mig att en guide är en person som är övertrevlig och glad i alla lägen, som pratar högt och tydligt med ständig ögonkontakt och oavbrutet levererar högkvalitativ fakta med humor. Tjena – ni kan ju tänka er pressen jag kände när jag försökte leva upp till detta.

Så gick jag en dag på någon annans guidning, och märkte att den här personen var sig själv till 100%. Han försökte inte ens fånga åhörarna, han bara talade om sin kärlek och kunskap till platsen. Vid flera tillfällen kunde han tystna mitt i en mening för att liksom söka orden för att gå vidare. Det gjorde det istället mer intressant. Jag insåg att det inte var vad han sa som blev det intressanta för mig – utan hans kärlek till naturen och platserna han ledde oss till.
Sedan dess har jag släppt min guidefasad och det är många år sedan jag försökte hålla den uppe. De som kommer till mig får helt enkelt möta mig i mitt rätta element på Omberg, där jag är och känner mig som mest autentisk. Jag delar min kärlek till platsen, jag tystnar när jag behöver, jag låter guidningen formas utifrån känslan i gruppen och jag njuter av att få vara på den plats jag älskar mest.

Med denna utsvävning ville jag ge ett exempel på när ett yrke kan få oss att tro att vi behöver vara på ett visst sätt för att duga, när vi i själva verket ofta gör arbetet som bäst när vi är oss själva. Känner du också att du försökt eller försöker leva upp till en roll inom yrket? Eller en minst lika spännande fråga att ställa sig - identifierar du dig själv med ditt yrke?

TURISMEN – ENKEL, NATURLIG OCH ÄRLIG?

Människor som klär upp sig i folkdräkter för det är vad turisterna vill möta, fabrikstillverkade souvenirer, restauranger och butiker som tränger undan lokala livsmedelsbutiker, fastighetsinvesterare med Air BnB-verksamheter som höjer bostadspriser för lokalinvånare och locals som känner att deras hem tas ifrån dem osv osv… Då har jag inte ens nämnt de absolut mörkaste sidorna med turismen, och låter helst bli.

Lägg till att turismindustrin står för nästan en tiondel av de globala utsläppen totalt trots att de bara nyttjas av en pytte, pytte del av jordens befolkning. Vi i väst har lite svårt att greppa det – för vi tittar på grannarna och tycker att ”alla” reser ju så varför ska vi sluta. Vill minnas att endast 3% av världens befolkning någon gång i sitt liv har korsat en landsgräns – än färre i semestersyfte. Än färre i återkommande semestersyften.

Vi vill att alla världens invånare ska upp till vår levnadsstandard. Hur kommer världen se ut när snart 10 miljarder människor ska flyga på årliga semesterresor till andra kontinenter? Flyg på el och biobränsle finns/kommer, men inte i den omfattning efterfrågan ökar. Kanske borde de transporterna prioriteras för mat och sjukvård i första hand? Hur kommer naturen se ut för övrigt med tanke på alla flygplatser, vägar och parkeringar som behövs? Hur många kraftverk av olika slag går åt och var ska de placeras? Hur många fält odlar biobränsle istället för mat?
Kanske ser man lösningar på detta och det är jag som ännu lever i en illusion av att det inte kommer gå ihop sig. Eller så kanske man tänker att det inte kommer funka för de snart 10 miljarder människorna att resa så där mycket – det är ju trots allt bara någon procent som gör det. Men är det rättvist att tänka så? Har de där 1-3% mer rätt att resa än de där andra 97-99% och i så fall varför? Är vi mer värda att resa?

Om vi dessutom ska titta på klimatmålen på 1,5 graders uppvärmning vilket innebär max 1 ton co2/person och år (idag släpper svensken ut ca 10 ton/person och år, där vi kan jämföra en vegansk kost vid 0,8 ton/år och en Medelhavsresa med flyg 1 ton/person).
I en tid där vi behöver leva enklare kommer jag själv prioritera enligt följande:
1, Mat och skydd
2, Sjukvård

Redan där har jag överskridit min co2-budget och då har jag inte ens lagt på hemmet, transporterna, skola + andra samhällsresurser och konsumtion. Jag har heller inte lagt till semesterresor.


Jag heter Linda och jag är turismföretagare – välkommen till min bransch.

Fatta att jag grubblat mycket på vad detta är för bransch och vad jag gör här! Är jag på rätt plats, känner jag mening med det jag gör? Bidrar jag till en bättre värld? Det är mycket i världen som kan förbättras, men man kan ju bara börja med sig själv och där man står.

Hur gör jag?
1, JAG FÖRSÖKER STYRA MIN MARKNAD
Den dag det kom ut i media att jag med mitt lilla företag inte ville marknadsföra mig till Asien och Amerika av klimatskäl blev det en av dagens största nationella nyheter och intervjuer med mig sändes i nyhetssändningar över hela landet samtidigt som flera av de största tidningarna skrev om mig och mitt, då ovanliga beslut. Det var 2019 och det de tyckte var en nyhet var ett beslut jag tagit redan 2018 men aldrig skyltat med. Jag bara gjorde vad som var rätt för mig.
Mailkorgen fylldes med mail från irriterade människor som tyckte att det var fel beslut av mig för det kunde ge andra människor dåligt samvete, eller så undrade de om de var välkomna till mig trots att de flugit ett par gånger tidigare i sitt liv. Det var få som såg det jag såg. Vi ser världen annorlunda. Jag såg att det skulle kosta lika mycket i co2-utsläpp för 900 tyskar från Berlin att resa hit med bil jämfört med 50 amerikaner i flyg från Miami. Därför tyckte jag Skandinavien och norra Europa var en bättre marknad att arbeta mot. Fy sjutton vad skit jag fick ta för det.

2, JAG STYR MINA PRODUKTER
Här finns inget ”mina gäster vill ha det så”. Utan jag erbjuder det jag tycker rimmar väl med mig, platsen jag verkar på och människorna som lever här. Man frågar ofta hur jag arbetar med hållbarhet i mitt företag och för enkelhetens skull brukar jag bara hänvisa dem vidare till en webbsida där jag samlat allt: http://www.woodsandwater.se/hallbarhetspolicy/

3, JAG DELAR MIN KUNSKAP, ERFARENHET OCH SYNSÄTT
…genom föreläsningar i hela landet. Jag har kommit att bli den där som lyfter nya vinklar och synsätt, som rör om i grytan. Skrämmande för en del – efterlängtat av andra, uppskattat mycket av de som verkligen vill syna sitt arbete och finna de bästa tänkbara lösningarna. För vill man genuint skapa förändring måste man ju våga se de stora perspektiven, då funkar det inte att blunda och köra på som vanligt.

MIN SYN PÅ FRAMTIDENS TURISM

I flera år har jag föreläst om hållbar turismutveckling, främst utifrån de ekologiska och sociala perspektiven där jag värnar lokalsamhällen och ekosystem. Vi är många som vill låta turismen bli en genuint hållbar och positiv upplevelse för både besökare och lokalsamhällen. Det finns också flera goda exempel världen över där turismen rent av räddat skogar, marina miljöer och utrotningshotade djur. Men handen på hjärtat, är det nog en större del av turismen som bidragit till det motsatta. Områden som skövlats för att hotellkomplex ska byggas, odlingar som inte kunnat vattnas för att turister ska ha dusch- och poolvatten, resor till Sydpolen för att visa samma turister att deras levnadsstil inte är hållbar.

”Vi måste resa annars kan de som lever på turism i fattigare länder inte överleva”. Är det en ursäkt, en illusion eller en sanning? Hur levde de innan turismen tog över? Vilka resebehov hade vi för 100 år sedan? Hur levde våra ursprungsbefolkningar innan ”den vite mannens samhälle” tog över?
Det är många skeptiker som ser turismen som en ny slags kolonialism där vi från de allra rikaste länderna säger oss göra fattigare länder en tjänst genom att resa dit. Men vi talar sällan om att donera vår förmögenhet till dem eller betala deras flygresor och låta dem besöka oss i våra hem istället – om vi nu menade allvar med brobyggandet, likställandet och välgörenheten vore väl det en bra lösning?

Inga ursäkter. Bortom min djupaste önskan om att det inte ska vara så här – hur ser mitt allra sannaste jag på det? När jag tillåter mig se så mycket jag bara kan med öppna ögon, kan jag då se att turism är bra, eller att turism kan bli bra?

Jodå, jag ser att turism kan bli bra. Jag drömmer innerligt om att vi ska ha kulturella möten mellan människor, lära oss av varann, mötas i respekt dela vår kärlek till våra naturmiljöer och lokalsamhällen. Jag hoppas verkligen att det på något mirakulöst sätt löser sig med transporter så vi slipper fylla luften, fälten, vidderna och vattnen med transportfordon eller bränsleproduktion till de samma. Jag hoppas verkligen att lokalsamhällen får blomstra och finner en bra balans med sina besökare.
Men jag ser inte logiken än. Jag får inte ihop det, än.

Jag vill verkligen understryka att vi är många inom näringen som verkligen arbetar med och för en balanserad och hållbar turism och att besöksnäringen kan vara är en win-win. Det finns nog de som arbetar med turism som ogillar nog att jag tar upp detta, som om att jag skulle vilja lägga en stor på mina branschkollegor. Men som jag ser det kan vi inte jobba i det tysta. För det är inte bara turismföretagen själva som är turismbranschen. Jag vill med detta visa hur komplext det är, hur svårt det är och att det är långt ifrån, alltså långt, långt, långt ifrån endast turismföretaget själva som påverkar detta. Så invecklad är vår bransch – den är liksom en del av ett samhälle av individer som styrs av oss alla.

Det är därför en enorm utmaning som inte bara ligger hos turismföretagen utan hos alla. ALLA påverkar turismens kommande utveckling – turismföretag, destinationer, kommuner, regeringar, resebolag, transportföretag, influencers, marknadsförare, media m.fl. Men framför allt ligger ansvaret på DIG som individ - oavsett roll. Det är du med dina val, dina begär, dina förväntningar, dina krav, ditt sätt att möta din omgivning. Det som du väljer att lägga din tid och dina pengar på styr vad som ger brödföda till andra människor både nu och i framtiden.
Sen kvarstår frågan - kommer alla miljarder människor kunna resa, eller kommer det fortsatt vara en rättighet för endast ett fåtal av oss?

 
SOM AVSLUT

Jag gav mitt yrke som exempel, för det är det som står mig närmast. Kan du se likheter med det jag skrivit kopplat till ditt eget yrke?

Det finns ingen kollektiv lösning, därför heller ingen tydlig väg att gå. Det enda jag tror innerligt på är att vi alla måste våga se att något stort behöver förändras och att vi i nuläget inte vet vad som skall ske. Men att vi kommer behöva bryta normer. Att göra det hjärtat säger oss, även om det är något helt nytt eller oväntat för oss.
Och vi som ännu inte törs eller kan ta de där stegen själva, bör möta de som gör det med nyfikenhet och öppenhet. För de kan vara något på spåren som vi inte sett än. Ingen sitter ensam på lösningen och jag tror det kommer vara vår mångfald och våra unika personligheter som kan hjälpa oss framåt.

När vi alla är oss själva, lever med hjärtat och bemöter varandras åsikter och livsval med respekt. Då händer det.
Då faller vi själva på plats.
Då faller världen på plats. Det inre och det yttre.

Det tror jag.

PS. Nej. Turismen är inte den stora boven i dramat, vare sig vi snackar klimatförändringar eller inre konflikter, men det är en del. Jag är ännu bara på del 2 av min serie i 15-delar, det kommer mera…

Tillägg efter att inlägget skrevs:
3 juli 2022: Ny forskning: https://www.mabra.com/psykologi/tips-for-en-lyckad-semester-micael-dahlen/8597205
3 juli 2022: Just det - skrev ett blogginlägg om turismen som utrotningshotad art förra året - läs det här: https://www.woodsandwater.se/2021/12/14/turism-en-del-av-ett-ekosystem/