“Du ger dig inte”
”Du ger dig inte”, sa en nära vän nyligen. Nej, haha… hur skulle jag kunna göra det? Det skulle ju vara detsamma som att ge upp allt.
Där andra ser att så snart covid är över, så snart kriget är över, så snart vi har uppfunnit någon slags superteknik som ska rädda oss från klimatförändringarna så kommer allt bli som vanligt. Vi kan fortsätta som vi alltid gjort. Vi kan återgå till vardagen.
Men med vilka perspektiv talar man när man resonerar så? Vad innebär det att ”leva som vanligt” – som vi gjorde 2019, 2015, 1995, 1980, 1950, 1922? Det som varit ”som vanligt” för oss har ju varit att för varje år skjuta konsumtion, utsläpp, avverkningar och massutrotning i höjden – är det så vi ska fortsätta leva?
Det som är NU, är inte vanligt, det är högst ovanligt. Vi levde inte ens hållbart för 25 år sen. Tillväxt-days are over och vi behöver leva cirkulärt.
Jag får till svar att vi behöver tillväxt och industrialisering för att överleva.
Men vi klarade oss utan det under typ 99,9% av mänsklighetens historia. Vad är det som hänt de senaste åren av mänsklighetens tid på jorden som fått oss att inte kunna leva naturligt längre?
Jo, men nu har vi ju vant oss vid detta så då är det detta utgångsläge vi har, säger man.
Absolut svarar jag – jag vet mycket väl vart vi är. Men ska vi fortsätta fram på det sätt vi levt de senaste 150 åren, eller ska vi försöka gå tillbaka till den livsstil vi vet har fungerat för människor, djur och planeten i miljoner år? Här vill man inte prata mer med mig – dövörat slår till.
Det ploppar säkert upp en mängd saker hos dig nu som du räds släppa taget om – för hur skulle du klara dig utan det ena och det andra?
Men det är klart du skulle! Finns det andra människor som klarar sig utan det? Det man kunde leva utan för 100 år sedan, det kan vi leva utan idag också.
Vi kan inte gå framåt längre, men vi behöver inte gå bakåt heller. Den vägen vi ska gå har ingen gått förut, så vi kommer få lära oss under tiden. Vi måste våga släppa taget om det vi vet är ohållbart även om vi inte vet vad det kommer leda till.
Jag har mitt hus ute på försäljning nu. ”Vart ska du bo då?”, frågar alla. Jag vet inte, svarar jag. Men man behöver hoppa ibland.
Det vi inte kan leva utan är färskvatten och mat – två saker som snart inte finns här längre för att vi prioriterar andra saker sedan vi intalats att shopping och semesterresor är grundläggande mänskliga behov och rättigheter.
Enligt prognoserna kommer 70% av jordbruksmarken inte längre vara brukbar och när havsnivåerna höjs kommer saltvatten att ta sin in till sjöar och grundvatten.
Vilket sägs vara om ca 75 år, om inte förr, lagom som mina eventuella barnbarn blir mor- och farföräldrar.
Det är för långt för de flesta att tänka har jag märkt. Här sticker jag ut rejält med mitt perspektiv på tid, för att för mig är det inte lång tid kvar. Det sitter djupt i mitt DNA att den här planeten ska lämnas i gott skick till nästkommande generation.
När man välkomnar nya generationer av liv vill man ju att de ska få det gott, att de ska känna framtidstro. Om 10 år kan jag bli mormor eller farmor. Det är inte lång tid kvar. När jag håller mina barnbarn vill jag inte tänka på att de nog aldrig kommer kunna göra detsamma. Är ni med?
Vad väntar vi på? Hoppa! Inte för din skull – för deras skull. För att deras grundläggande behov är så mycket viktigare än de kommersiella behov som samhället tutat i dig for as long as you can remember. Lyft blicken och använd både heart & hands att skapa en hållbar värld för allas våra grandkids.
Jag kör på, ohämmat och orubbligt, jag kommer inte vika en tum. Jag är född farmor och kommer leva som en sådan tills jag faller ihop. Du är mer än välkommen att göra det samma.
Ofta får jag höra att jag ser harmonisk och lycklig ut, och jag känner mig så också. Trots att jag ser framtiden som jag gör - för passionen i att få sträva mot något bättre är så mycket större än ångesten i att stanna upp och försöka låtsats som inget. Med det sagt – det är inte konsumtionssamhället som fått mig att må så här bra. Det var när jag började klippa banden till det som jag kunde börja leva ett ännu bättre liv. Numer delar jag mina life-hacks och tankar regelbundet på Instagramkontot @puravidafilosofi med hopp om att fler blir sugna på att leva sina liv enklare, mer naturligt och genom att följa hjärtat istället för normerna.
Kan prata, diskutera och skriva oändligt om detta, men det får räcka för nu. Det jag kortfattat vill säga nu är att det är omöjligt för oss att ”fortsätta framåt som vanligt”. Vi behöver leva på annat sätt, enklare och i takt med naturen. Tillväxt och ekonomi kommer inte fungera på det sätt det gjort, vi kommer fortsätta ställas inför stora, stora utmaningar tills vi fattar att det är dags att förändra vårt sätt att leva. Tills den dagen vi alla måste hoppa. Tills den dagen när jag kommer att säga... ”Jag gav mig inte”
Linda
23 april 2022
