Resande då och nu

Det här är egentligen ett inlägg som är tre år gammalt nu när jag publicerar det igen. Jag delade det tidigare på en blogg som jag inte längre har aktiv - men jag gillar inlägget, det säger mycket om min omställning och texten hade jag sparat, så bra - för då kan jag dela den igen.

Så här skrev jag alltså i feb/mars 2019:

RESANDE DÅ OCH NU

Min syn på resande har radikalt förändrats – först gick det långsamt under några år, och i höstas gick jag rakt in i ”reseväggen”. Ja, jag vill inte kalla det klimatväggen, även om det också har en stor betydelse – men minst lika stor betydelse har de sociala följderna av resandet.

Vi tar det från början…

Jag har varit en riktig vagabond – älskat resor så länge jag kan minnas. Det började med äventyrsskildringar, fortsatte med intresset för fjärde världen och ursprungsbefolkningar, vidare till storslagna naturupplevelser. Hur som har resandet för mig från början handlat om att komma nära en annan kultur och uppleva annan natur. Inte för att jag ville resa bort från något, utan för att jag ville resa till något.

De första resorna på egen hand pågick från ett par veckor till ett par månader. Jag besökte alla kontinenter (Antarktis undantaget). Reste alltid med lokala transporter, bodde på mindre guesthouse eller vandrarhem. Det var spännande. Ibland tog man bussen till en plats och klev av – och lika snabbt hade man klivit på igen, då man upptäckte att detta nog inte var den mest säkra av platser. Man tog seden dit man kom, lärde sig knep, nya språk, åt lokal mat, lärde känna människor som bodde där. På den tiden, kring millennieskiftet, var det inte lika ”enkelt” att resa som idag, inte heller lika billigt som idag.

Jag liftade med motorcyklar i Tibet 2003 för att få träffa mitt tibetanska fadderbarn.

Jag har alltid varit så dragen till karga landskap, valde alltid högplatå före strandliv. Bolivia 2001.

Jag har fortsatt resa mycket sedan dess, men även mina resor har mer och mer ändrat sig och blivit mer bekväma. Att ta ett flyg en weekend, bo på stort hotell och besöka sevärdheter som alla andra. Ja, jag har gjort det många gånger, men för varje gång har jag blivit mer irriterad över den typen av resor – det känns som jag jagar något annat. Det där med att upptäcka och lära sig en ny kultur har blivit sekundärt, och jag har saknat det. Tror att detta beror på att det numera är så billigt och enkelt att resa, att man så lätt gör det utan att tänka till – gäller både mig själv och andra. Man reser inte för resmålets skull, man reser för sin egen skull.

Var så intresserad av olika kulturer och ursprungsbefolkningar, var aktiv i organisationer för mänskliga rättigheter och fjärde världen, läste på om resmålet i månader innan avresa, och försökte lära mig språken. (Peru, Chile, Bolivia, Tibet, Sydafrika 2001-2003)

Hur som, vissa dagar kunde jag vara så mätt på resor, andra dagar ville jag resa jorden runt. Det kom och gick. Resandet har varit en så stor del av mitt liv och min personlighet att jag inte heller riktigt visste hur man levde utan den. Att jag dessutom jobbat 24 år inom branschen tyder än mer på att turismen är mitt liv, typ.

Jag har alltid sett mig som en miljömedveten tjej. Men nu när jag tänker tillbaka var jag bara en miljöälskande tjej, jag var tidigare inte medveten om hur illa ställt det var. Ytterst omedveten om min miljöomedveten, men i tron mån om djur, natur, miljö, klimat. Hur rimmar det, egentligen? Tror många är som jag – man har inte upptäckt än hur miljöomedveten man är. Man tror man är miljömedveten bara för att man vill väl. Men viljan räcker inte, man måste göra också. Det är först när man blir medveten som man på riktigt kan börja förändra sig och göra medvetna val.

Jag har vaknat upp rejält när det gäller klimatet och verkligen förstått att vi måste börja förändra vårt sätt att leva. Med tanke på hur länge debatten pågått känner jag mig sent ute, men när jag ser mig omkring inser jag att det finns betydligt fler som ännu inte förstått.
Istället för att gå och hoppas att miljöarbetet ska lagstiftas så börjar jag göra vad jag kan här och nu. Under 2019 kommer jag stegvis förändra och anpassa vårt hem och liv till en mer hållbar livsstil, lite varje månad. Äta vegetariskt, ta vara på maten, byta ut lampor, byta ut rengöringsmedel, konsumera mindre, prata mer om miljön hemma, och minska transporterna etc…

Men åter till turismen, dvs mitt liv. När man väl blivit medveten går det inte att blunda för det längre. Jag vill inte fortsätta resa på det sätt jag rest de senaste åren. Jag kan inte se varför jag och mitt liv skulle vara viktigare än någon annans. Det är inte så att jag förtjänar en resa, det är inte så att jag behöver en resa. Om vi ska prata om vilka på jorden som förtjänar eller behöver så kan vi stryka alla invånare i i-länderna direkt.

Venedig, en av de destinationer som idag arbetar aktivt för att hantera turistströmmarna. Italien 2006

Turismen är viktig för många runt om i världen, det är en industri som många människor i både rika och fattiga länder lever på. Jag är inte ute efter att vi ska sluta resa helt och hållet. Men jag kommer för egen del att minska mitt resande, enormt. Jag vill flyga inom ramen för vad miljön klarar av. Jag kommer att ta tåget när jag reser inom Europa, jag kommer återgå till resor som handlar om att se och uppleva kulturen och naturen, inte att våldföra sig på den tillsammans med folkmassorna. En del kan tycka att resor ska vara bekväma – för att de inte vill/vågar resa på annat sätt. Tänk om, tycker jag. Resor ska vara ett äventyr. Vill man ha det bekvämt kan man ta in på det lokala hotellet.

Jag blir så ledsen när jag ser hur platser överexploateras, lokalbefolkningen lider och flyttar. Platser förstörs – turismen tar så stor plats! För stor. Den är okontrollerad, och många gånger är det först när det redan gått överstyr som man som myndighet går in och försöker påverka. Varför inte fundera kring hållbar utveckling redan innan man kastar sig in i att marknadsföra och locka turister? Vi borde ha lärt oss av de som misslyckats. Det är också en del av hur mina tankar går, och vad jag är villig att jobba för. Mer om detta i ett senare inlägg…

Någon moonar på Trolltunga, en klippa som tusentals instagramare vallfärdar till för att ta bild på… ja, kanske inte sina rumpor.
Norge 2016

Mitt jobb då – jag jobbar ju med turism. Japp, jag undervisar i Hållbar Turism! Dessutom har jag begränsat mina internationella målgrupper inom företaget till att inte innefatta de som reser hit med flyg. Jag ska berätta mer om mina tankar och mitt arbete som egen turismföretagare i ett senare inlägg.

Min förhoppning är att livskvaliteten för mina barn ska vara densamma som jag själv har nu, när de är i min ålder, jag vill att deras barn ska ha det lika bra som mina barn har det nu. Jag har inte mage att sabba det framför ögonen på dem.

Nu ska vi fortsätta leva livet, uppleva så mycket vi kan, njuta och ha det bra – men inte på någon annans bekostnad.

Den 28:e mars håller jag i en föreläsning/workshop i Hållbar turism. Länk här till mer info/anmälan: (Borttagen pga ej längre aktiv)