MODER JORD - “Illusionerna i mitt liv” - del 11

Även denna illusion har liksom de senaste jag skrivit om haft en lite mer spirituell karaktär, och detta inlägg är det sista av det slaget. Jag lovade i somras när serien började att ett avsnitt skulle handla om Moder Jord, och ju närmare tiden kom då inlägget skulle skrivas blev jag mer och mer osäker på om jag ens skulle göra det. Dels för att det blir lite för personligt, både för min skull och för er skull.

Den här texten är inte för alla, den vänder sig mer till de som tror att världen ska läkas genom att vi endast tar hand om oss själva på insidan och därför kan bortse från våra ekologiska fotavtryck, klimatförändringar och massutrotning.

Den innehåller väldigt mycket av min egen livsfilosofi som jag kanske inte borde dela här. Som vanligt är jag mest av allt angelägen om att du finner dina egna ord i livet och din egen livsfilosofi. Men ibland behöver vi skakas om av andra, för att ändra uppfattning eller bara bli starkare i vår tro.
Jag vet att några av er väntat på det. Så här kommer det. Personligt som tusan. Läs det med öppna ögon, försök relatera till texten på ett sätt som passar er – många gånger använder vi bara olika ord för att beskriva samma sak. Det här är mina ord.


Moder Jord
Det talas ofta om Moder Jord men det står inte helt klart vad vi menar med det uttrycket. Säkert har vi alla varsin förklaring för vad det innebär för oss. Kanske menar vi bara planeten jorden som sådan eller kanske en slags kraft. Men för många som använder begreppet Moder Jord verkar det ofta göras med kärlek och välvilja för ”henne” eller planeten som sådan.

Moder Jord som god och samtidigt ett offer för människans hänsynslöshet
Att Moder Jord är något gott som behöver vår hjälp, liksom ett offer, är något som det ofta talas om och jag hade också mycket av den uppfattningen förut. Det har jag till viss del fortfarande, men den kan uttryckas mycket djupare nu…

Det var under ett samtal jag hade med en vän som ofta utmanar och sticker hål på illusioner, som hen sa att vi behöver skydda oss från Moder Jord då hon vill att vi ska dö, lika mycket som hon vill att vi ska leva. Samt att Moder Jord inte alls behöver vår hjälp, då det vi gör inte påverkar henne överhuvudtaget. Det tog mig ett tag att få på plats vad som egentligen hade sagts och varför jag då tyckte att det lät så konstigt. Jag förespråkade ju då, liksom nu, om betydelsen av att just ta hand om naturen – vad menade nu min vän med det, att det vi gör inte spelar någon roll?

Jag tillhörde dem som såg att vi människor är en del av naturen, och blev ledsen när jag såg hur mänskligheten tog för sig alldeles för mycket av naturens resurser och jag såg Moder Jord (a.k.a Planeten Jorden) som ett offer, en balans vi rubbade.

Romantiserande av Moder Jord
Jo, jag såg nog lite överdrivet på Moder Jord som enbart ”god”. Inte för att hon är ond. Utan mer att hon inte är något av det – eller båda delarna på samma gång. Att ha fastnat i synen på henne som mestadels god blev samtalet med vännen ett skönt uppvaknande. Idag ser jag MJ som en livskraft, och för att något ska födas så behöver något annat dö. Det är så naturen fungerar. Ändå klänger vi oss fast vid livet så hårt och vill helst glömma döden, men de hör ihop. De är båda en del av livet på jorden.

Jag kan tycka att det finns mycket överromantiserande av kraften Moder Jord, att vi talar om henne som något helt utanför oss själva. Som ett sårat offer som vi ska ta hand om, eller en stark kraft utanför oss själva som vi ska dyrka.
Därför har jag länge undrat varför många av de ”Moder Jord-älskare” jag mött samtidigt uttryckligen säger sig ignorera klimatförändringar och tycka att det är OK med regelbundna resor till Bali för att det är det bästa sättet att vårda själen. Att det enda sättet att ”rädda Moder Jord” är att först må bra inom sig själv.

Det inre och det yttre påverkar varandra
Jag ser Moder Jord som en del av oss och vice versa. Det vi gör mot Moder Jord gör vi mot oss själva. Om vi vårdar relationerna med Moder Jord, så vårdar vi relationerna med oss själva. Om vi tar för oss för mycket av Moder Jord sker en obalans på planeten, men så även inom oss själva. Därför kan jag ännu inte förstå hur man kan skilja på att det vi gör mot Moder Jord inte skulle någon betydelse för oss.

Om vi har den synen på henne, vad har vi då för syn på oss själva?

Att inte bara ta hand om sig själv
Jag har hört allt för många säga att det inte spelar någon roll vad vi gör med naturen, att det är bara från vårt inre som all förändring kan ske. Men jag håller inte med.
I höstas blev jag enormt arg och högljutt ifrågasatte en ”vis kvinna” som talade inför en publik om att vi inte behöver bry oss om klimatförändringar och bara tänka på att ta hand om och läka våra egna sår (ett uttryck jag inte gillar att använda, men som många använder för att beskriva ett slags inre skav. Jag ser det mer som illusioner eller dimslöjor som vi kan skingra genom att beskåda dem).
För mig är det direkt kontraproduktivt, för hur kan en människa någonsin må bra om hon inte tar hand om sig själv fullt ut – det vill säga även tar hand om sin omgivning? För vart går gränsen mellan mig och min omgivning, egentligen?

Påverkas inte min kropp av allt jag stoppar i mig, luften jag andas, vattnet jag dricker och handlingarna jag gör. Påverkas inte luften jag andas och vattnet jag dricker av mina handlingar och det som vår konsumtion och livsstil släpper ut? Vad sker inom oss när vi behandlar andra så som vi själva inte vill bli behandlade? Många Moder Jord-älskare vill istället framhäva vikten av att äta nyttigt – men hur kan vi äta nyttigt om vi först förorenat vår mat?

Moder Jord är vår vägvisare till det inre
Det börjar inifrån säger man. Jag håller med.
Därför kan man strunta i utsidan. Jag håller inte med.
Jag ser naturen som själva kartan till vårt inre.
Hur vår relation är med utsidan, är vår relation med oss själva. En man sade en gång att det var när han började vårda och arbeta för att regenerera jorden av kärlek till den, som han också kom att bli en bättre älskare. Att se att man kan stärka livskraft på jorden, gör att man kan se att man kan stärka livskraften inom sig själv. Det kan fylla en med mening, och det kan vara precis det man behöver om man känner sig vilsen i världen. Att förstå betydelsen av biologisk mångfald, kan få oss att förstå att det är när vi är oss själva som vi är som mest värdefulla, det genererar självkärlek.

Vi är i varje sekund resultatet av det som hänt, och samtidigt grunden för det som komma skall. Allt hänger ihop, både det som utvecklas inom oss och det som sker i vår omgivning, om det så är i relationer till andra människor eller i naturen. Att tro att det vi gör, inte är av betydelse, det är att förminska och skada oss själva. Vi är större än så.

Liv kan inte levas isolerat. Min starka uppfattning är att allt inte bara börjar inifrån. Det kan också börja utifrån och jag önskar att fler livscoacher också delade den uppfattningen.

Varför ska man separera de två, det inre och det yttre?
Det är för mig en gåta. Kanske är det fortfarande min illusion att slå hål på.