VISUALISERA DRÖMLIVET- “Illusionerna i mitt liv” - del 10

Välkommen till min mest personliga bloggserie hittills – en serie som kretsar kring mitt ifrågasättande av den livsstil jag haft eller har, om hur jag upptäckt att jag levt någon annans liv eller att jag levt mitt liv utifrån mitt ego, och inte mitt hjärta. En process såklart, gör nya insikter hela tiden.

Varför skriver jag detta? För jag vet att ni som läser detta kommer kunna relatera till mycket av det jag skriver. För att allt för få talar om sånt här idag. För att jag tycker det är dags att röra om i grytorna så vi slutar slumra och börjar se världen med nya ögon.

Att man kan visualisera sitt drömliv och få det man vill ha, stämmer det?

Sociala medier, självhjälpsböcker och magasin flödar över med budskapet att vi ska skapa oss våra drömliv, ofta genom att sätta upp mål, intentioner och att visualisera oss fram till något nytt.

Jag kan både hålla med och inte alls. För trots att det finns beskrivet upprepande gånger i en mängd olika filosofier och är beprövat, så finns det risk att gå vilse.

Vad är det som talar för?
En del menar att det är en programmering av hjärnan, andra att det är ett sätt att skicka budskap till högre makt om vad vi vill ha här på jorden. Och minns ni boken/dokumentären ”The Secret”?

Hur som så är det som talar för, att när vi bestämmer oss för något så är det lättare för oss att nå vårt mål. När vi vill någonstans så tar vi hela tiden steg mot det målet, för att plötsligt en dag vara framme - beroende på hur fokuserade vi är och vad vi är villiga att offra på vägen. Att fortsätta visualisera gör oss mer uthålliga, att inte släppa taget om vår dröm.

När vi upprepande gånger tänker på något så är det lättare för oss att se och upptäcka vägar som leder dit. Om man till exempel funderar på att göra en tatuering så börjar man se tatueringar överallt. Det beror inte på att det plötsligt finns fler tatueringar, bara att vår uppmärksamhet av dem har ökat.

Det handlar om att visualisera sin framtid som om den redan var här, inte som något i framtiden som ännu inte hänt. Det får inte hamna i att vi drömmer om något som vi saknar i livet eller något vi önskar att vi hade – för det blir en inre signal till att vi i nuet saknar något, vilket istället kan sänka oss. Därför ska vi intala oss att det redan sker.


Vad är det som talar emot?

Kan visualisering rent av intala oss att vi är något vi inte är, så till den grad att vi missar att bli det vi egentligen kan bli? För vem är det som styr egentligen? Vårt lilla jag eller vårt högre jag om man vill kalla det så, vår hjärna eller vårt hjärta om man vill uttrycka det så?

Det som talar emot kan framförallt vara två saker:

1, Vi tappar syftet med vår dröm och visualiserar något annat.
Att vi visualiserar för mycket kring verktygen och medlen som ska ta oss till det tillstånd vi egentligen vill uppnå. Om vi exempelvis drömmer om ett enklare liv så kan vi fokusera för mycket på arbetet och alla pengar vi behöver för att nå dit, när det i själva verket kan handla om att agera tvärtom och skala ner får att nå den känsla vi är ute efter.
Det kan bli så att vi fokuserar mer på arbetet och vägen dit, än det faktiska resultatet vi vill uppnå.
Om det också är en känsla vi vill uppnå som är av den karaktären att den på något sätt ska upphöja oss, bekräfta oss inför andra och oss själva. För att vi tror att den känslan ska göra oss lyckliga och mer till freds med livet... Istället för att direkt bara fokusera på att bli lyckliga, vilket i sig kan innebära den motsatta handlingen – det vill säga att inte sträva efter att upphöja oss och bli bekräftade, utan istället göra oss fria från en sådan längtan.

Lite som ”Be careful what you wish for, because you might just get it”.

2, Vi fokuserar så mycket på vad egot vill, att vi glömmer lyssna in vad hjärtat säger oss.
Som en fortsättning på det som står här ovanför… Egot kan ha sina önskningar, men hjärtat kan ha en annan väg planerad för oss.
Istället för att ägna en stund om dagen för att fokuserat och med tankens hjälp visualisera vad jag vill uppnå i livet, föredrar jag att ägna en stund åt dagen för att frigöra mig från tankar och fokus så att jag istället kan lyssna in vad hjärtat har att säga. Sen finns det ju inget som säger att man inte kan göra båda två förstås. Men jag vet vilken av dem jag prioriterar.

Fastna inte
Att inte heller fastna i visualiseringens drömvärld eller för den delen flykt, utan att även se till att konkret, aktivt göra det som steg för steg kommer till oss. Inom Pura Vida-filosofin brukar jag kalla just det för Heart & Hands - det som kommer inifrån hjärtat måste också få uttryckas fysiskt i den här världen.

Lyssna in och visualisera

Jo, jag tror på dagdrömmar och att visualisering hjälper. Det kan fungera som ett sätt för oss att greppa det som kommer från vårt inre, att först formas i vår tanke och sedan få ske i det yttre.

Jag vill bara säga att det finns illusioner även i visioner.
Enda sättet att komma förbi dem, är att lyssna inåt.