MARKETING & INFLUENCE - “Illusionerna i mitt liv” - del 5

Välkommen till min mest personliga bloggserie hittills – en serie som kretsar kring mitt ifrågasättande av den livsstil jag haft eller har, om hur jag upptäckt att jag levt någon annans liv eller att jag levt mitt liv utifrån mitt ego, och inte mitt hjärta. En process såklart, gör nya insikter hela tiden.

Varför skriver jag detta? För jag vet att ni som läser detta kommer kunna relatera till mycket av det jag skriver. För att allt för få talar om sånt här idag. För att jag tycker det är dags att röra om i grytorna så vi slutar slumra och börjar se världen med nya ögon.

Egentligen är ju marknadsföring att influera. Ordet ”influera” har synonymer som påverka, öva inflytande, inverka. Helt enkelt ett försök till att styra någon. Likaså marknadsföring handlar om att föra marknaden (konsumenterna), alltså styra dem.
Jag är läste marknadsföring på högskolan för ett halvt liv sedan och har arbetat med det både som anställd och i mitt eget företag. Dessutom har jag anlitats som influncer på Instagram. Det här är min bild och mina illusioner kring det.

MARKNADSFÖRING
Det är superkul att jobba med marknadsföring, det är en process där man får vara kreativ och skapande, att lyfta fram det positiva med olika produkter. Det kan till och med handla om att vända det som är negativt till något positivt. Dessutom handlar det mycket om psykologi – var, hur och när kan man bäst påverka andra människor…

När är en människa som mest påverkbar? Har ni tänkt på det?

Det kan naturligtvis vara på många olika sätt, men i grund och botten är det när de saknar något, när de känner en tomhet över något – ett hål att fylla. Jag menar inte bara att något gapar tomt på hyllan i deras hem, utan på insidan av dem själva. En inre tomhet*.

*Man behöver inte ens känna sig tom, det gör man ju inte så länge man dag ut och dag in jobbar på att fylla igen hålet, ex med konsumtion, upplevelser och identitetsskapande. Man kan tvärtom må toppen och känna att livet är fullt! Men om man slutar fylla igen, då märker man det. Jag är inte helt klar över vad det handlar om men tänker själv på ett slags bekräftelsebehov, något identitetsskapande som liksom stärker ”egot”.

Och rädslor. Både rädslan som får oss att vilja skydda oss, och rädslan för att inte vara en del av ”gruppen”.
Det är lättare att styra och påverka människor om man når deras svaga punkter, deras längtan efter något som kan få dem att fylla tomrum eller känna sig tryggare.

Men… spär marknadsföringen inte bara på vår rädsla och förstorar det tomrum (bekräftelsebehov) vi redan hade? Gör inte marknadsföringen det många gånger värre för oss, egentligen? Om vi inte är uppmärksamma på vad den gör och att vi tar till oss, tror på det vi ser och hör, så faller vi bara djupare ner i tomhet och osäkerhet.

Det är vad jag ser. Marknadsföringsbudskap som inte bara säljer oss produkter utan dessutom får oss att tro att våra liv inte är tillräckligt bra som de är:

”Fly den grå vardagen”
”Res bort från vardagen”
”Gear up and play”

Vilka signaler skickar man till sin omvärld med budskap som dessa? Jo, att vår vardag är grå och trist. Att vi behöver något bättre. Om vi inte tyckte det innan, så intalas vi att tycka det nu. Det kanske inte ens är dess medvetna strategi från början, men att ständigt sälja drömmen om ett bättre liv, det kräver försiktighet och eftertanke.

”Men vardagen är ju trist”, tänker någon. Nja – eller, när du tänker efter, är det något du har fått lära dig att den är? Det är trots allt så vi snackar här i västvärlden, i Sverige, Jantesverige. Men man kan inte sälja produkter till lyckliga människor som känner att de redan har allt. Så först måste man intala dem att de inte har det så bra…
Och jag gick på den. Livet har varit bra, men gång på gång har jag trott att det ska bli lite bättre, enklare och roligare om jag har ditten och datten eller gör det ena eller det andra. Om ingen talat om för mig vad jag “behövde” hade jag förmodligen inte ens tänkt tanken. Så där höll det på, år ut och år in… Kommunikation överlag med budskap om att du inte är trygg nog, du kan ha det ännu bättre, du förtjänar något, det här skulle göra dig mer harmonisk, det här skulle göra livet roligare. Mer och mer behövde jag, tydligen, det var ju vad omvärlden signalerade till mig. Tills den dagen jag insåg vad jag höll på med, då kom förändringen.

OBS – Jag ska inte dra all marknadsföring över en kam. Det finns marknadsföring som är mer av upplysning än påverkan, det finns marknadsföring som kommer från hjärtat och det är inte marknadsföring i sig som är orsaken till begären såklart. Men jag tror ni kan förstå eller känna in skillnaderna.

INFLUENCER

…eller content creator. Jag har själv gjort betalda samarbeten där jag skulle visa att jag använde mig av vissa produkter på mitt Instagram-konto.
Till en början var jag skeptisk. Tackade nej för jag ville inte att mitt konto skulle vara kommersiellt på det sättet, jag hade ju redan min profession klar liksom. Men sen gick jag med på det ändå, tänkte att det ju kan vara ett bra sätt att sprida mitt eget konto och budskap på.
Först ut var RevolutionRace, där jag till slut tackade ja – efter att ha frågat dem om deras hållbarhetsarbete och fått OK svar på det. Det här var väl runt 2017. Det lät bra, det där svaret jag fick, jag nöjde mig med det. (Ett svar jag inte skulle nöjt mig med idag - tvärtom.) Fast att jag egentligen inte hade någon som helst aning om hur textilbranschen jobbar och vilka hållbarhetsutmaningar och greenwashingvarningar man ska se upp med. Jag gjorde ett samarbete med dem och tackade sedan för mig och ångrade att jag gått med på det i första taget.
Sen följde det med Ulvang, Bergans of Norway och Hestra. Dessutom har jag gjort återkommande inlägg för Naturkompaniet men då mer kring de produkter jag använder flitigt eller hur jag underhåller dem.

Men det kändes inte rätt, det märktes för varje kampanj som gick, det gick emot något i mitt inre. Jag försökte som vanligt först försvara det hela…
”Jag jobbar bara med märken jag gillar”, sa jag. ”De som delar mina värderingar”. Grejen är den att de flesta värderingar låter likadant och det är en sak att säga, en annan att göra. För att företagsvärderingar kan vara luddiga och inte tillräckligt konkreta och handlingskraftiga. Ord på papper.
Jag hade en white-list med ett 10-tal företag vars produkter jag redan använde och gillade och bestämde mig för att det endast var dem jag skulle jobba med. Det höll ett år, tills det också skavde och jag bestämde mig för att tacka nej till allt jag inte kunde stå bakom till 100% - vilket i princip inte är något företag, för att jag kan för lite om andras processer.

Jag hade varit så glad över att bli tillfrågad, jag kände mig liksom stolt, utvald, kvalificerad. På ett sätt är det väl fint att någon vill att du ska vara ett av deras ansikten utåt, det ska man väl ta som en komplimang. Men om man synar det hela, med öppet hjärta. Vad handlar det om egentligen… Varför ville de göra det? Varför ville jag göra det? För att höja mig själv? Eller kunde jag se att det var något som skulle göra gott för helheten? Varje gång blev svaret att det skulle vara på bekostnad av både helheten – och mitt inre. Jag vill att mina handlingar ska verka bortom mitt personliga bekräftelsebehov. Jag vill fylla mitt ”tomrum” med något värdefullt för både mig själv och helheten, alltså min omvärld vilket innefattar nuvarande och kommande generationer av liv på planeten.
Jag vet att det inte är många som tänker som jag gör, än. Men vi blir fler och fler, jag märker det. Det känns bra.

Jag avslutade samarbeten och har nu inte tackat ja till något på snart 1,5 år. Välkända märken inom kajak, alpint och mountainbike ville ge mig kajaker, skidor och cyklar mot att jag var ett ansikte utåt. Oftast friluftsrelaterat men det kunde också vara väletablerade hudvårdsprodukter, snacks och drycker. Jag svarar ”Tack, men nej tack”. Förra året hörde ett svensk men globalt etablerat friluftsmärke av sig som ville flyga mig till Island för ett photo shoot för en kampanj om att deras kläder var så hållbara att de skulle kunna ärvas av nästa generation. Jag svarade ” I’d rather pass down a functional planet, than a functional jacket to my grandchildren”.
Där har ni mina värderingar, i praktiken. Orubbliga.

Ödmjuk inför att jag inte ser alla de brister jag har. Jag fortsätter se med större klarhet hela tiden och vartefter jag gör så tycks jag först gå in i något slags försvar och komma med ursäkter, för att sedan inse att det inte är mina värderingar som ska ändras, utan mina handlingar. Heart & Hands – det jag känner på insidan ska manifesteras i det yttre.

Jag kan på mitt konto tipsa om att jag gillar ett visst plagg eller pryl – men då något jag redan har och har använt länge så jag vet att det är omtyckt, hållbart och förmodligen även multi-use (gillar multi-use). Det är skillnad tycker jag (än så länge) att tipsa om sånt som jag verkligen tycker funkar istället för att testa en ny vara som just kommit ut på marknaden och som jag ju inte hinner få en långsiktig uppfattning om efter bara någon eller några veckors användning.

Dessutom är jag så osäker på hur industrin bakom arbetar, jag kan alldeles för lite om tillverkningsprocesser och behöver helt förlita mig på det tillverkaren säger, och det är för mig inte tillräckligt om jag ska förmedla det vidare till andra. Hur ska jag kunna gå i god för det, liksom?

DESTINATIONER
Ibland har destinationer och besöksmål hört av sig och undrat om jag vill komma till dem, ta del av deras plats och dela mina upplevelser på mitt Instagram. En av dem ville att jag skulle vandra en led i två dagar. När jag frågade vilka turismföretag som fanns i området blev svaret att det inte fanns några. Jag skulle alltså bara göra reklam för att gå på en led på en plats där jag varken skulle kunna lyfta eller gynna lokalsamhället. Nej tack, inte ens när jag får betalt gör jag något sådant.

ANSVAR – EFTERTANKE

Jag tycker att alla som arbetar för att influera människor på olika sätt verkligen behöver fundera över vad deras budskap leder till, förutom en eventuell såld produkt eller fler följare. Om man menar allvar med sina värderingar och satsningar på hållbar utveckling ska man kunna svara ja på frågor som dessa:

- Bidrar man till ökad biologisk och social mångfald?
- Bidrar man till att minska belastningen på de planetära gränserna?
- Stärker man människan istället för att gräva djupare tomrum och osäkerhet i henne?
- Har man funderat över vilka som är vinnarna och vilka är förlorarna av budskapet?
- Kan man till 100% stå bakom sitt budskap?
- Är den lätt att underhålla och reparera?
- Does it heal the future, instead of steal the future?
- Kommer detta hjälpa andra att må bättre och stärka sin connection med sitt inre?
- Tillgodoser det mänskliga behov istället för att skapa mänskliga begär?

MITT ”TOMRUM”
Jag upplevde aldrig ett tomrum för det första, men i backspegeln kan jag se att det fanns där med tanke på att något hela tiden skulle fyllas och att det gjordes omedvetet av mig. När jag slutade ösa på det – ekar det då tomt nu? Nej, för bara att inse att det finns ett tomrum gjorde att det minskade av sig självt. Det är en av illusionerna – att jag matat ett hål jag trodde fanns, men på djupet av mig själv var jag hel hela tiden. Däremot finns det mindre hål kvar och de fyller jag för tillfället med bland annat detta – att fördjupa mig i mig själv och min omvärld, med ifrågasättandet. Men det känns i alla fall som ett steg i rätt riktning, en utveckling, och med en medvetenhet.

Det har inte hänt förut, men dokumenterandet av ”Illusionerna i mitt liv” fick mig att tänka på mitt liv då och nu. Plötsligt kom en viss saknad över att jag inte längre lever det obekymrade livet med resor och shopping längre. Jag var ju lycklig, jag mådde ju bra och livet var toppen, det finns upplevelser jag saknar.. Det var aldrig ett dåligt mående som fick mig att ställa om, utan insikten om vad min livsstil betydde för helheten.
Så funderade jag på hur det skulle vara om jag bara skulle skita i allt och gå tillbaka till den där gamla livsstilen jag hade. Men då alltså… oj. Vilken urkraft som reste inom mig, livskraften, som liksom i varje cell skriker NEJ till det gamla och JA till det nya. Den livskraft jag känner nu, överväger allt gammalt. Så utan tvekan – om jag går tillbaka till det gamla så är det som förstöra både kropp och själ. Jag har funnit min väg nu och kan inte gå tillbaka, för det skulle vara att ge upp på livet självt.

DETTA BUDSKAP

Även jag har ett budskap med denna text. ’There is always a why.’ Jag vet att texter som dessa påverkar, influerar åt det ena eller andra hållet. Jag har en förhoppning om att jag genom att dela mina tankar och känslor kring detta ska hjälpa läsare och lyssnare att ifrågasätta sin egen påverkan med sina budskap till andra, eller sin egen påverkan av budskap man får från andra. Vad ni sedan kommer fram till är det rätta för er behöver inte vara det som är det rätta för mig. Jag önskar att mångfalden ska ta plats före en autopilot där alla tycker likadant.
Idag är det för mycket autopilot tycker jag, annars hade jag aldrig skrivit och delat detta. Världen behöver fler fria, öppna hjärtan. Hjärtan som är kalibrerade med helheten och inte går på autopilot eller styrs av personliga begär.

Jag vill helt enkelt sticka hål på bubblan och medvetandegöra den påverkan och betydelse vår kommunikation har.

Så – hur har denna text talat till dig? Hur har du påverkats av den?