KONSUMTION- “Illusionerna i mitt liv” - del 4

Denna ”illusion” är en lurig en – den kan både klampa fram med stora kliv – och smyga sig fram när man minst anar det – konsumtionen. Och vad är konsumtion, det är ju det mesta vi använder egentligen, ”den slutliga förbrukningen av varor och tjänster”. Det kan likväl vara mat från livsmedelsbutiken, eller el till hushållet.

Så om vi pratar om konsumtionssamhälle och om att minska vår konsumtion handlar det inte bara om att köpa färre röda lackskor utan om att minska vår resursförbrukning överlag. Men i detta inlägg kommer jag utgå mer ifrån de ”röda lackskorna”. Inte för att jag minns att jag någonsin haft några, men jag har haft mycket annat…

MIN EGEN KOSNUMTION

Jag ska berätta om min egen konsumtionsresa.

Lever man som medelsvensson i ett land som har det gott ställt så kan man konsumera multum, och ser man ingen fara med att göra det så finns det ju egentligen heller ingen anledning att låta bli. Så var det för mig.

Fram tills att jag fick barn så lade jag typ alla mina pengar på att resa, så då var det, i förhållande till min omgivning, sparsamt som jag spenderade pengar på annat, som prylar och kläder. Som student minns jag att jag månadssparade 500kr till resor och lade 150kr på kläder – som jämförelse.

Jag kan så tydligt se i mitt eget liv hur jag ersatt gamla behovsmönster med nya, det är väl det människan gör tills hon finner roten på varför hon har ett visst behov. När mina resor minskade, så ökade min konsumtion. Nu skulle jag ju skapa drömlivet på hemmaplan istället och det började med inredning. Bygga bo, boa in sig.

På 90-talet när jag boade in mig var trenden att mixa rött, grönt, blått och gult. Att ha kök som gick i blått och gult var ett populärt spår. Tror det var lite medelhavsfeeling men ville åt och många lät de gula detaljerna bestå av citroner. Av någon anledning valde jag att ha ett blått kök med gula detaljer – i form av bananer. Så jag samlade på köksrelaterade prylar som såg ut som bananer. Smörknivar med bananhandtag, hushållspappersullshållare med bananfigur, banantavlor osv… Varannan tallrik var gul, varannan blå, likaså besticken och glasen. Tre år senare kom 2000-talet och trenden blev att allt skulle vara ljust och fräscht – vitt och beige. Gör om gör rätt – ut i butikerna igen!

Inredning var min grej i många år. Man kan lägga en stor del av sina pengar på det om man har det som intresse. Som inredningsintresserad med en ständig längtan av miljöombyten, gillade jag att förnya hemmet, gärna efter säsong. Ni vet, nya kuddar och gardiner efter säsong osv. Men en önskan om att ständigt uppdatera mitt hem på olika sätt var det tacksamt att det fanns så mycket billigt att köpa – handla ofta och billigt för att snabbt, enkelt och ofta förnya mitt hem. Ikea, Ullared, Lagerhaus och en massa andra butiker gjorde detta möjligt.

Kläder hade inte varit så stor grej för mig tidigare egentligen. Men när kidsen kom var det ju hur kul som helst att köpa till dem – och styla dem efter mig. Vi är väl många som gjort det, låtit kidsens stil vara en del av vår egen identitet (en annan illusion jag ser att många föräldrar fortfarande lever med btw). Som kompensation för småbarnsår var nya kläder en perfekt pepp och något jag som nybliven mamma kom att unna mig mer och mer av. Och mer. Lite mer. Mer. Funderar så här i efterhand varför… Kan det vara så att när jag blev mamma kände att det som var jag höll på att upplösas (vilket ju egentligen är bra), men att jag då klamrade mig fast hårdare vid att hålla fast vid en identitet? Kanske därför det blev viktigt för mig att köpa kläder till mig själv? Behoven bottnar sig ju alltid i något…

När jag fått snurr på inredningen och klädinköpen var det som att jag behövde ett nytt köpintresse och det blev friluftsprylar. Mitt tidigare friluftsliv hade fungerat utmärkt i många år med en uppsättning friluftsplagg jag fått från min svägerska, ett stormkök jag köpt i ung ålder och billigt men väl använt tält. Ryggsäck, sovsäck och vandringsskor var de samma som jag använt under flera år som backpacker. Så här i backspegeln är det ju allt man behöver, såklart. Men… kan man köpa och inte ser några hinder så why not var min filosofi då.

När jag ”slutade” flyga 2018 var det som att friluftsprylarna fick bli kompensationen för de resor jag inte längre gjorde. Alltså… vet ni vilken prylsport friluftslivet kan vara? Jag hade alltså ett extra rum i huset bara för att förvara alla mina grejer…

Här är några exempel:
- Tält. (1 solotält, 1 tält för mig och min cykel, 1 tvåmanstält, 1 tremanstält och 1 fyrmanstält).
- Sovsäckar (sommar, höst/vår, vinter och extremvinter)
- Liggunderlag (vanliga tunna, uppblåsbar vår/höst och uppblåsbar vinter)
- Ryggsäckar (Två för flerdagsvandring – 85 liter eller 70 liter, en för tyngre dagsvandring 40 liter, en för lättare dagsvandring 25 liter, två olika cykelväskor med en större, en mindre)
- Stekhällar, tekannor, våffeljärn, stekspadar, lättviktstallrikar, vikbara muggar, knivar för olika situationer, WC-kit med spade, diskprylar, myggskydd, kartor, kompasser, vindsäck, spadar, vattenreningar, solcellsladdningar… osv, osv, osv

-Åker du skidor?
Vad svarar man? Alpint, skate, klassiskt, telemark, på tur…? Det finns skidor för alla syften såklart och med tillhörande pjäxor och stavar naturligtvis. Kläderna varierar också efter aktivitet.

- Vilka löparskor använder du?
Det beror på om jag springer på asfalt. Eller i terrängen. Eller i lerig terräng för den delen. Eller på vintern då är skorna isolerade och med dubbar. Fyra olika skor för löpning.

- Vilka handskar rekommenderar ni här i butiken?
Svar: Det beror på vilken aktivitet du ska göra… Vi har handskar för MTB eller landsväg - olika varianter beroende på årstid. Vi har handskar för skidåkning - naturligtvis olika beroende på om du ska åka på tur eller alpint. Använda alpina handskar under vintervandringen - går inte, vi har speciella handskar för vintervandring.
- OK - har ni cykelbyxor?
Svar: Ja, vad vill du ha för cykelbyxor, det finns olika beroende på om du ska cykla landsväg, mountainbike eller downhill. (Det är ju olika klädstilar som “gäller” dessutom")

Och ja – jag använde allt det där. Jag har gjort det, använder mycket av det idag också.
Men betyder det att jag behöver allt?

Jag hade ju klarat mig i många år utan, och även om jag nu hade en ny grej som jag också använde så är ju inte det samma sak som att faktiskt behöva.

Är detta att skapa sig behov man inte tidigare hade?
Eller att bara vänja sig vid en livsstil man egentligen inte behöver?

Illusion:
”Jag använder denna pryl – alltså behöver jag den.” Nej Linda, du klarade dig jättebra redan innan du hade den där prylen, du behöver den inte nu. ”Men den skulle göra det mer bekvämt, och roligare”. Ja, Linda, men på bekostnad av annat liv, och du behöver den inte.

Jag behövde långt ifrån alla de grejer jag hade.

SKA JAG GE UPP MITT INTRESSE?
Kanske en fråga du också ställer dig av att läsa detta – är det var jag är ute efter? Nej.

Jag är ute efter att ifrågasätta. Vi kan inte göra mycket åt den situation vi har just nu, den är som den är, ingen anledning att klandra det förflutna fram tills idag. Men vi kan från och med den dagen vi börjar ifrågasätta våra behov och vår konsumtion göra bättre bedömningar av vad det är vi verkligen behöver och varför vi behöver det? Vilket behov ska det fylla – ett verkligt överlevnadsbehov? Ett njutarbehov? Ett bekräftelsebehov? Ett lat, förenklingsbehov?

Om du klarat dig bra i tjugo år utan en viss bra-att-ha-pryl så kan du säkert klara dig tjugo år till? Själv har jag sålt av mycket av de prylar jag samlade på mig, kvar sparar jag det som jag använder flitigt. Istället kan jag hyra eller låna utrustning när det är aktuellt. Jag har skalat bort så mycket det senaste året och mer ska det bli.
Multi-use. Gillar det, att använda en sak för flera olika saker. Men marknadstrenden idag är vi ska ha speciella saker och kläder för speciella tillfällen när en och samma sak egentligen fungerar utmärkt för olika saker.

Jag vill leva enkelt, att köpa en massa prylar som ska förenkla mitt liv blev till slut inte så enkelt som jag trodde. De tog plats, de krävde underhåll, de krävde speciella förvaringsmöjligheter, de krävde transportmöjligheter… I slutändan kom jag fram till att livet ändå var rätt bra redan innan jag skaffade de där prylarna. Det var liksom mer enkelt då.

GÅVOR – att köpa till andra
Julklappar och födelsedagspresenter, bröllopspresenter och morgongåvor, babyshower och nyfödda, gå-bortpresenter. Goodie-bags som delas ut i butiker och vid events eller de där tack-för-föreläsnings-prylarna man delar ut. Sommarpresenter till personalen och ännu mera julklappar.
Vi har ju en tradition av att ge bort saker till varandra, mer och mer verkar det som. Varför mer och mer – för att vi blivit mer givmilda eller för att vi försöker matcha eller bräcka varandra?
När började vi värdera varandra i de gåvor vi fick, när började vi känna vårt värde i de gåvor vi fick? Grejen är att jag tror att de flesta svarar att de inte alls känner att de behöver få gåvor som dessa för att känna sig mer värdefulla. Trots det fortsätter vi köpa till andra, i någon slags tro av att det är vad vi behöver göra för att visa att de är värdefulla för oss, som ett sätt att säga tack? Men om vi själva inte värderar oss utifrån de gåvor vi får, varför ska då andra göra det? Är detta en illusion som drivit varandra till?

Hur reflekterar du själv över att ge eller få presenter och gåvor?

Om du skulle ge något till en nyblivna föräldrar, om du verkligen vill stötta dem och välkomna deras baby – är det verkligen med en ny body från HM? Eller kan det sitta bättre med 10st matlådor så föräldrarna slipper tänka på att laga mat under en period, kan det vara i form av att anlita en städfirma eller själv ställa upp och fixa i hem och trädgård? Kan det vara genom att ta med de större barnen på lite ”äventyr” som möjliggör för föräldrarna att få loss tid till annat – kan det vara mer värdefullt?

Andra reflektioner som dyker upp kring konsumtion.
- Industrin behöver konsumtionssamhället.
Ja – men behöver mänskligheten det? Behöver djur och växter det?
- Världen skulle stanna utan konsumtion
Ja, men då kanske vi kan börja lägga tid på det vi behöver och njuter av istället för att jobba sönder livet?
- Hur skulle framtiden se ut?
-Det finns många tankar kring det, vad det blir vet vi inte förrän vi lämnar det gamla och tar klivet in i det nya. Vi behöver inte alltid veta vart vi ska, det viktiga är att veta vad det är vi behöver lämna. Det kommer bli en bumpy ride, det kommer bli tufft – men vad har vi för alternativ egentligen, det blir ju inte bättre för att vi fortsätter blunda.

Konsumtionsillusionen och egot
Vem säger att jag behöver det ena och det andra? Inte jag själv i alla fall… Alltså, inte mig själv på djupet, det är inte mitt hjärta som säger att jag behövt det ena och det andra. Snarare mitt ego, som påmint mig om samhället jag lever i, av hur ”grannen” lever, signaler jag fått från media och marknad, från samhället i stort.

Vart tar det slut, när får man nog? Jo, den dagen man ställer sig frågan – vad är det JAG behöver – och varför.

Konsumtion kan vara både behov och begär – att notera varför vi köper saker och vad det ska uppfylla i våra liv. Begären kan sitta så djupt rotade i oss och vara så svåra att se. Bekräftelsebehoven, rädslan att inte vara något, fylla ett tomrum vi är rädda för att möta. Att liksom se att konsumerandet i sig är ett beroende, något vi gör för att fylla en del av oss själva. Utan att veta vad det är vi försöker fylla kan konsumtionsbegäret komma att ersättas av ett annat begär. Så frågan är viktig… varför. “Varför vill jag ha den där?”

Själv tänker jag mycket på bekräftelsebehovet just nu, ett behov jag utforskar mycket hos mig själv nu och som även tar sig uttryck i min, idag mycket begränsade med ändå fortfarande delvis aktuella, konsumtion.
Min konsumtion är idag betydligt mer medveten, jag reflekterar över varför och lyssnar till den inre dialogen inom mig som drar igång. Jag frågar mig själv “Varför vill jag ha den där grejen?” Ibland faller jag för mitt egos bekräftelsebehov, men allt oftare lyckas jag stå emot. När jag faller är det med en känsla av “OK, egot jag ger mig, du vinner denna gång.” Det är en process, där både det inre och det yttre får utvecklas till fördel för varandra. Ett sätt att både må bättre på djupet och samtidigt minska den negativa belastningen på vår miljö. Ju fler vi blir som synar och peppar varandra – ju enklare blir det.

Enkelt, Naturligt och Ärligt.

 Här är ett gammalt Instagram-inlägg jag publicerade förra sommaren, i samma anda. https://www.instagram.com/p/CRbAEM3Jib7/