Hjärtats väg – del 3: Att våga förändras och förändra

Välkommen till bloggserien ”Hjärtats väg”. Detta är en uppföljare till den tidigare serien ”Illusionerna i mitt liv”, vilken handlade om åren då jag ifrågasatte livsstil, mönster och strukturer i livet och den värld jag omgav mig med.

Den här gången kastar jag mig ut i en oviss framtid, på en resa där jag nu är redo att bygga upp något nytt, med hjärtat.

Steg för steg kommer jag fördjupa mig i olika tankar som alla handlar om att leva livet med hjärtat som vägvisare. Jag är säker på att vi har alla en slags inre vägvisare i hjärtat, som är connectad med vår omgivning. Därför kan den vägledning som genuint kommer från hjärtat inte vara egoistisk, för den inkluderar inte bara vårt eget välmående – utan även vår omgivnings.

Att ta steget

När jag, liksom du själv, har det vi behöver och vet vad vi vill och varför, vad händer då?
Jag hänvisar här tillbaka till de två första inläggen i bloggserien där det första handlade om att komma fram till insikten och känslan av att ha det jag behöver, och det andra inlägget som handlade om att lyssna inåt för att verkligen känna in min inre vilja, det vi ofta kallar ”att följa hjärtat”. Så vad händer nu då – är det inte bara att göra?

Jo, så enkelt är det ju i teorin, men inte lika enkelt i praktiken. Jag har tittat närmare på vad det är som tidigare hindrat mig från att ta stegen. Kanske känner du också igen dig?

Tvivel och överväldigande

Två tråkmånsar som kan sätta stopp för de mest underbara idéer och handlingar är Tvivel och Överväldigande.

Tvivlet kan snabbt dyka upp sekunder efter att jag känt en stark inre dragning till att jag vill göra en förändring. Den kan säga något som ”det där kan ju inte du” eller ”vem tror du att du är, inte ska väl du”. Visst är det bra att låta en rationell del av sig själv ta sig en titt på besluten innan man skrider till handling, den behövs också. Att se med större perspektiv är en sak, men att utan närmare eftertanke bara klanka ner på sig själv utan att ens försöka är inget annat än ett bekvämt försvar för att slippa göra något. Att inte utvecklas och då heller inte bidra till en förändring.

Att också bli eld och lågor över det jag vill åstadkomma, allt som ska göras och vad det kan leda till kan också göra att jag blir helt överväldigad. Utmattad bara vid tanken på att ta tag i någon av de många trådar jag ser framför sig. Även det gör att jag försätter mig i ett slags pausläge och inget händer. Det är så mycket jag vill, men inte vart jag ska börja. Så jag gör inget.

Botemedel mot tvivel och överväldigande

Det som vi på östgötska kallar ”gör’t”. Bara gör’t.
Men i mindre steg om det känns bättre. ”Det spelar ingen roll vad ni gör, bara ni gör något”, var mitt mantra till barnen när de var små.
Idag lever de med ett nytt mamma-mantra: ”Var beredda på att allt kommer förändras!”. De båda hänger ju ihop såklart. För det är när vi gör något, som något förändras. Det kan tyckas vi gör små förändringar, men de leder ALLTID till fler förändringar även om vi inte ser det själva.

Att bota tvivlet = ta reda på varför man tvivlar.
För mig handlar det ofta om att jag är rädd för att misslyckas. - Apply to almost anything challenging – Med tankar som ”vad ska andra tro om mig om jag inte klarar av detta”, ”vad ska andra tycka”, ”kommer jag skadas allvarligt”? Den senare frågan är det ju oftast nej på – så oftast handlar mina begränsningar om att inte våga med risken för att andra inte ska tycka bra om mig.

Men sen slår det mig allt oftare, att det där är ju ett jävligt trist och korkat sätt att leva livet på. Det går ju rent av emot allt jag tror på och står upp för. Varför ska man leva ett liv som andra ska gilla? När man kan leva det liv man själv känner är rätt för sig?

Sett i ett större perspektiv skulle ju all utveckling och förändring i världen stanna om ALLA levde likadant. Det skulle inte leda till något nytänkande alls, och risken är stor att livsgnistan skulle dö ut hos de flesta (vilken den i många fall har). Sett ur det perspektivet är det vår skyldighet, inte bara mot oss själva utan även för hela vår omvärld, att vi vågar ta de obekväma stegen åt sidan och göra det vi känner oss dragna till.

Så när tvivlet kommer, ta det i hand och fråga varifrån det kommer. Om den inte kan säga så mycket mer än ”inte ska du” med darrande ben eller kaxig attityd så låt den stå åt sidan – och gör något – bara gör’t.

Att bota överväldigande = prioritera något – eller bara gör’t

Alla kanske inte gillar att göra listor, men många av oss är ju listlovers! Alltså att lista allt det man vill göra, eller ska göra.

När jag känner mig överväldigad tar jag alltid till listor. Skriver ner det jag vill göra och väljer sedan ut en sak att börja med. Dessutom skriver jag ner vad jag kallar ”5 snabbisar” – det är fem saker som kan göras inom någon eller några få minuter men som ändå sätter större hjul i rullning. Som att skicka ett mail för att ställa frågor om något jag senare kommer jobba mer med.

Jag likställer det lite med det som författare och konstnärer av olika slag brukar säga – att gör bara något, även om det inte blir bra. Det är när vi får ner vad som helst på den tomma sidan, eller sätter händerna i rörelse som vi får kreativiteten att fortsätta och till slut leda oss in i ett flow.

Välja utmaningen

Ett sätt att tänka är att ställa sig frågan – står valet mellan bekvämlighet eller utmaning? I så fall välj utmaningen. Självklart inte i 1000 av de beslut man tar varje dag, det får ju vara utifrån den ork man har för stunden i livet och dagen. (Jag vänder mig såklart inte till människor med en stor portion utmattning när jag skriver det.)
Men tankesättet, om vi kör fast, kan vara just det. När jag inte gör mer… Är det för att jag är bekväm? Är jag rädd för utmaningen?

Ett mindset jag tar till allt oftare är ”Jag ska göra det som jag är rädd för att misslyckas med”. Här är exempel på några steg jag tagit och gjort slag i saken med:

·       Att förändra mitt företagande och lämna gamla mönster var ett.

·       Att sälja huset, lämna prylar och hoppa på livet på en hoj var ett annat

·       Att ens börja skriva den här typen av blogg och lyfta fram Pura Vida-filosofin var ett tredje.

·       Att ställa om livet och yrkeslivet till att ta helhjärtade beslut i allt från matkonsumtion till säljbara produkter är ett fjärde.

·       Att bygga ett Tiny House ett femte

·       Att jag nu ska börja podda är ett sjätte

Jag har varit rädd för att misslycka med allt det. Det kanske inte är orosmoment för någon annan, men för mig har det varit det. Kommer jag misslyckas? Vad ska andra tycka om mig om jag misslyckas?
Men jag har gjort det ändå. För att leva livet utan att leva det skulle vara betydligt mer tråkigt för mig. Det där med det inte finns några misslyckanden, bara lärdomar har gått från att vara en floskel till att bli en sanning för mig, ett livsperspektiv.

Leva sin passion

Jag kan ju sätta mig på tvären rätt ofta, eftersom jag gärna begrundar saker en gång eller två innan jag tar till mig av dem. Så även i frågan om att finna sin passion.
Runt om ser jag allt oftare något i stil med ”Finn din Ikigai” eller ”hitta din passion i livet”. Jag säger inte emot något av det – men hur det formuleras och hur det kan uppfattas kan ställa syftet på ända.

För jag upplever snarare att det inte handlar om att hitta EN passion i livet (eller ett par för den delen), utan att hitta passionen TILL livet. Det är inte en sak som är vår livskraft, det är vår inställning till livet självt som är vår livskraft. Med det sagt, så kanske vi ska sluta leta, sluta greppa efter en lycka och en livskraft som redan finns inom oss. Livskraften som ju är oss och livet självt, bara vi vågar leva med den och följa den.

Min passionen i livet – ÄR livet! Att leva livet – och att göra det uttryckligen.

Heart & Hands

Jag nämner ofta Heart & Hands – vilket för mig är en påminnelse om att det som kommer från hjärtat också ska få utlopp genom våra händer, alltså i görandet. Det kan vara i form av något man skriver, säger, bygger, skapar eller vad som. Händerna symboliserar att något skapas av oss i det vi kan uppfatta med våra sinnen – det blir ett resultat som vi och andra kan höra, se, känna eller ta del av på olika sätt. Orsaken till vårt agerande ska komma från hjärtat, från den delen av oss som bara vi själv kan förnimma utan någon annans inblandning.

Heart & Hands är också en påminnelse för att det inte spelar någon roll om vi har goda avsikter så länge som vi inget gör eller förändrar. Samt att det inte spelar någon roll eller blir särskilt bra när vi gör saker där vårt hjärta inte varit med och tyckt till.

Är man osäker på vad hjärtat försöker säga, döp om det till samvetet.
Vad säger ditt samvete att du bör göra – och vad försöker ditt samvete avråda dig från att göra. Gå på den känslan. Gör något. Så blir det ALLTD ringar på vattnet och en förändring till något som kommer kännas mer meningsfullt för dig.

Min inre taoist hälsar:

Vem är det som vill ha svar?

Den som tror att den inte vet.

TIPS

VAD TYCKER ANDRA OM DIG EGENTLIGEN? FRÅGA DEM!
Jag fick en dag för mig att jag skulle fråga mina vänner vad de gillade hos mig, och om det fanns någon kunskap eller egenskap jag hade som även de skulle vilja ha. Jag gjorde det för jag var lite nyfiken på att se om det fanns något dolt de såg hos mig som inte jag själv gjorde.

Det jag skrev var:

Vad finns det hos mig som du uppskattar, avundas eller inspireras av?
Om du skulle få överta någon av mina förmågor, värderingar eller erfarenheter - vad/vilken skulle du välja då?

Tänk inte för mycket, försök inte fundera ut "det bästa" eller något som "låter bra". Ta bara det första du kommer på...
Gör inte för stor grej av det, jag tar hellre ett snabbt litet svar så snart som möjligt än att du lägger det åt sidan för att du vill svara senare med något "riktigt genomtänkta och bra".

Tack!

Jag spontanskickade meddelandet till några av mina 15 närmaste vänner och fick snart en massa fina svar tillbaka.
Vartefter de trillade in så kände jag, lika spontant, att jag ville besvara dem med de frågor jag just ställt till dem. Under resten av dagen skickades det en massa fina meddelanden fram och tillbaka om allt det vi uppskattade hos varandra.

Två saker drabbade mig helt oväntat i detta…

1, Jag märkte att de tankar jag haft om vad andra skulle tycka om mig var helt fel. Det visade sig att nästan alla mina vänner uppskattade just den sidan hos mig som är när jag vågar ta obekväma steg åt sidan. De uppskattar mig mest av allt för de delar av mig som sticker ut även om det inte alltid går bra, När jag vågat trots att jag varit rädd. Att jag är öppen med vad jag känner. Det gjorde att jag fick en enorm styrka och efter det känner jag mig så enormt stöttad i det jag gör – för jag vet att de flesta av mina vänner kommer att stå där och applådera åt mig även när det går skit. Med sådana vänner vågar man hoppa.

2, Det andra som drabbade mig var att när jag skriver tillbaka till mina vänner vad jag uppskattar hos dem så fylls jag med en insikt om att jag har ett så oerhört starkt nätverk av människor omkring mig med fina egenskaper och kunskaper som inspirerar mig. Världen blev större, att all den här kunskapen och erfarenheterna delar vi i ett osynligt nätverk emellan oss.

Liv ska inte levas isolerat, brukar jag tänka. Och den här sms-växlingen visade så starkt hur mycket vänskap betyder, och vad det kan betyda att också få uttrycka det.