Vem jobbar du för?
Ofta när jag föreläser brukar jag inleda med frågan ”Varför?” Som i varför vill du vara egenföretagare eller varför vill du arbeta med turism? Svaren har ofta blivit något i stil med att man vill styra över sin egen tid, spendera mer tid i naturen eller ägna sig åt sitt intresse på heltid.
Jag vill säga några ord om turismens varför, men innan jag gör det så börjar jag som jag alltid gör, med just – varför?
Tre snabba:
1, Varför vill du själv resa?
2, Varför vill du jobba med turism?
3, Varför vill du ha turism runt ditt hem?
Jag vet inte hur det är för er, men jag flickar liksom till vid den tredje frågan… Ett svagt sting på insidan, en varningsflagga eller ett skav av något slag. Vill jag verkligen ha turism runt mitt hem?
Är ni fler som reagerar som jag?
En lokalinvånares oro…
Jag tittar närmare, varför uppstår den här känslan? Jag gillar ju tydligen att resa själv och att jobba med turism, så varför skulle jag känna osäkerhet kring att även ha turismen in på knuten?
Kanske för att jag gillar lugn och ro, en känsla av att i mitt hem kunna dra mig undan och slappna av. För att jag är rädd för att inte känna att jag får vara ifred. En känsla av att vara statist i någons semesterupplevelse. Att bli sedd med oförstående ögon. En oro över att platsens butiker, nöjen och bostäder riktas till turister med ett utbud som inte fyller mitt behov eller matchar min plånbok.
Kanske för att jag är rädd för att den där klippan eller gläntan där jag brukar hänga med familjen och på egen hand ska tas över av alltför många andra, för då kan de förlora sin funktion som rekreationsplats för oss. Helt enkelt lite rädd för att de platser och upplevelser som betyder mycket för mig nära ska tas ifrån mig. Att bli undanskuffad för att en besökares behov är viktigare att tillfredsställas än mina egna.
Känslan jag får baseras både på mina egna erfarenheter, men också hur jag känner för locals som redan drabbats i andra delar av världen. Det finns till och med ett ord som beskriver känslan i det här, ”solastalgia”. Solastalgia är en existentiell form av sorgsenhet upplevd till följd av ödeläggelsen av en älskad hemmamiljö.
Är det så här andra kan känna som är bosatta på de platser jag reser till? Så när jag reser, borde jag alltså göra allt jag kan för att de inte ska behöva känna så. När jag reser ska jag göra det så tacksamt och ödmjukt jag bara kan. Vara en gäst som inte tar utan bidrar.
Att arbeta med turism
Jag arbetar med turism också. Alltså bör jag arbeta så vår bransch inte får våra lokalinvånare att känna som jag själv gör? Det innebär att skapa förutsättningar för ömsesidigt värdefulla möten och utbyten. Likaså den lokala naturen behöver vårt stöd, kan vi ha ett finger med i besökarens påverkan både på miljön och klimatet under sin resa till och hos oss?
Att ställa sig frågan varför är så viktig…
Varför vill du ha turism runt ditt hem?
Varför vill du jobba med turism?
Varför vill du själv ut och resa?
Möten med lokalsamhället
I samband med en av mina föreläsningar för en tid sedan presenterades jag för en man som fick höra att jag var där för att föreläsa om hållbar turism. Hans reaktion just då, var något som han senare ville förklara, så några timmar senare kom han och satte sig hos mig. Han berättade att han var irriterad på turismföretagare av olika anledningar, att det i hans nordiska hemland fanns flera exempel på när turismen inte rimmar väl med lokalsamhället och miljön.
Jag berättade att det faktiskt är just det där jag föreläser om, att jag är en av få som gör det (eller ensam om det). Jag tillhör inte skaran som lyfter turismens ekonomiska potential eller hur tacksamma invånarna borde vara för allt som de kan dra nytta av. (Jag vet vad ni tänker… men det är stor skillnad på att säga till en local att “Du ska vara glad för att vi bedriver turism här” istället för att fråga “Gläds du av att vi bedriver turism här?”.)
Jag lyfter frågor ur framförallt lokalsamhällets och naturens perspektiv. Många gånger handlar de branschforum jag rör mig i om turismföretagens rättigheter och viktiga roll, men jag tycker man glömmer den stora poängen:
Vi turismaktörer finns här för de andra, inte för oss själva. Vi finns här för att locals och besökare ska få positiva möten. Vi finns här för att värna den lokala naturen och i samverkan med andra balansera vår påverkan på den.
Vem jobbar du för?
Linda
Det här inlägget publicerades första gången på Woods & Water i december 2021