Turism som separerar

När jag började plugga turism för en kvarts sekel sedan fick jag höra att vi ofta inte reser till något, utan från något.
På resmålet kan vi sedan vara någon annan än den vi är hemma, vi vågar mer, tar ut svängarna, känner oss fria, njuter av miljöombyte.
Vi, turismstudenter, lärde oss detta, i syfte att anpassa våra erbjudanden till kunderna med detta i åtanke, för att sälja mer. Sälja en dröm, en frihet, ett nytt liv, tid för varandra. En semester från den grå vardagen målades upp...

Ibland kan jag undra om den bild turismen målat upp under decennier bidragit till, eller i alla fall spätt på, att vi intalat oss att vardagen är grå, att vi inte har tid för varann och att vi behöver resa bort för att uppleva livet.
Naturligtvis är detta inte svart-vitt, så hold your horses…

Men det är ofta jag hör någon säga att den vill resa iväg för att få miljöombyte, samtidigt som samma person är livrädd för minsta förändring på hemmaplan.
Vore det inte fint med lite mer semesterliv på hemmaplan? Våra brungrå årstider är exotiska för andra, våra arbetsliv skulle vara rena lyxen för många andra och tiden vi lägger på varandra är många gånger en prioritering.

Att ta klivet utanför comfortzonen på hemmaplan har sina fördelar – visst steget är större och lite läskigare att ta – men det fina är att när det är taget, behöver du inte resa hem till den grå vardagen igen. Du har just levlat upp och skapat dig ett friare och mer upplevelserikt liv. Fortsätter man sedan så, väntar det äventyr bakom varje krök. Och när man får smak på det – då lever man nog ”pura vida”, tror jag.

Dessutom blir vårt besök på en plats mer av respekt om vi besöker den för att det är just precis dit vi vill, av en anledning, inte för att vi är där på flykt från något annat.

Jag vill inte bidra till den turism som separerar oss från livet och oss själva, istället vill jag lyfta resor och skapa upplevelser, som gör det motsatta. Målet, måste ju ändå vara – att vi inte längre ska behöva resa för att uppfylla något vi saknar.