Nationaldagen

Jag är svensk och jag vill värna Sverige. Jag är lokalpatriot, blir tårögd av att se svenska flaggan vaja till tonerna av paradmusik och jag gillar våra traditioner. Så läs noga nu innan du bildar uppfattning om vad det är jag vill stå upp för.

Sverige är för mig en plats, ett för stunden geografiskt område som jag som svensk har ett ansvar för att värna. Jag talar om skogarna, fjällen, åkermarken, ängarna och alla landets sjöar, hav och vattendrag som ryms inom det som är vårt land. De har varit, är och kommer för alltid vara det absolut mest viktiga vi har i Sverige. Om inte vår natur mår bra, så gör inte vi människor det heller.

Våra traditioner och kulturer är värda att bevara. Men vilka traditioner menar jag? Talar jag om jul, påsk eller midsommar. Nej, inget av det, för det är traditioner som kommer och går över tid och som inte är kopplade direkt till Sverige.

Jag syftar på den för många förlorade kunskapen, den som lärde oss om hur vi levde i samspel med naturen, hur vi fann eller odlade föda och hur vi skyddade oss från väder och vind. Vad vår naturkoppling betyder för oss och vår hälsa och överlevnad. Nu vill många gärna ta detta som att jag tycker alla borde leva som på stenåldern, jag är van vid det. Men jag menar kunskapen, kunskapen, kunskapen! Det är direkt korkat av mänskligheten att inte underhålla kunskapen om naturens betydelse för oss, och vår kontakt med den.

Patrioten inom mig är glad och stolt över den plats jag lever på. Jag delar den gärna med andra, försiktigt och med full respekt för andra som lever och vistas här. Jag guidar inom svensk kultur, historia och natur, är på så vis en brygga mellan de som besöker platsen för första gången och de som lever sina dagliga liv här. Jag vill som denna brygga skapa positiva möten och det görs i stort genom att ta reda på vad lokalsamhället vill ha och sedan i min kommunikation styra de nyanlända besökarna (turisterna) till att bidra till det som den här platsen behöver för att överleva.

Den gulblå flaggan är för mig en symbol för min barndom, den svenska naturen och svenskodlad mat. Den påminner mig om något som är nära, lokalproducerat och något som är värt att bevara. Det öppna och lekfulla. Platsunika odlilngskunskaper som förs vidare från generation till generation. Stoltheten att ha skapat något tillsammans med andra.
Paradmusiken – den minner mig om skolavslutningar, jubileumsfiranden och hyllningar. Musik som spelas när människor går ihop för att glädjas åt något gemensamt.

Att vara svensk, kom för mig under min uppväxt att likställas med att vara fri. Jag trodde jag växte upp i ett land som värnade frihet i alla dess former. Att vi skulle få röra oss fritt, uttrycka oss fritt och att forma landet som medborgare med öppen demokrati, särskilt i stora frågor.
Så varför känns allt det jag skrivit om här inte längre bara hotat, utan även i mycket förlorat.
Jag är inte lastgammal men har redan sett stor förändring av mitt land. Eller är det bara jag som ser världen med nya ögon nu? Förmodligen utesluter inte det ena det andra.

Jag hoppas att fler inser att den svenska naturen är det mest värdefulla vi har, och att den yttersta plikt vi som nation har är att tillsammans vårda och värna den. Nationaldagen borde vara en dag vi firar för att glädjas åt allt vi åstadkommit tillsammans, att vi värnat vår natur och skapat förutsättningar för ännu en generation att leva gott på dess resurser.

I år kommer jag inte heller kunna säga ”Grattis Sverige”. Jag säger ”Förlåt Sverige, vi satte vår vilja framför din, men jag hoppas vi ska ändra på det nu.”